söndag 8 december 2013

Tror knappt det är sant

Mitt hjärta är sårat, taggat av törnar och det gör ont!

Än en gång har jag fått smaka av livets törnar!
Gråten stiger i halsen och tårarna är i ögats vrå på väg att trilla ner för min kind!

Jag som alltid har älskat människor, som alltid tror gott och vill se från den ljusa sidan i varje människas liv, har ännu en gång blivit offer som ett mobbingoffer för att jag inte följer med strömmen och väljer  som andra har valt!

Hela mitt inre *jag* skriker att detta är INTE okej!!!
Att följa med och välja parti, att ta ställning som alla andra som tycker si eller så, vara till lags..............
Det är så att jag kräks hela mitt innanmäte och jag mår så förfärligt dåligt av att jag måste välja, måste vara till lags för andra, annars blir jag själv ett offer för deras åsikt att jag har inte följer som dom har gjort.

Jag har blivit mobbad i skolan ( stryptag, knytnäveslag, våta servetter i ansiktet, is snöbollar, förtal mot mig- att jag sagt saker som jag inte hade gjort m.m) , för att jag inte tog ställning och valde parti...... grupper av människor
Jag blev mobbad i arbete för samma saker som i skolan, där jag försvarade det rätta för patienter och för det boende i vården som inte kunde försvara sig. Grupptrycket var så starkt att det svaga  arbetskollegorna vågade inte att sätta sig emot och vågade inte att ta egen ställning eller inte välja alls. Jag strävade hårt för att det sjuka så väl i boendeform som på sjukhuset hade rätt till sina möjligheter och jag tolkades som en besserwisser, som trodde sig kunna mera, att människor störde sig på min entusiasm för vårdens rätt för patienten eller boende.

Jag såg och jag ser individen, personen bakom sjukdomar och fel!!!
Jag ser hur människor fungerar i samhället och som individ, hur trångsynta vissa kan vara eller outvecklade i sin lärdom. I många fall är dom flesta omedvetna om vad dom gör mot sig själv och andra.

Jag önskar jag kunde hjälpa dom alla, som ser i smått eller trångsynt, där inte flexibelt lärande och växande med ömsesidigt givande och tagande är!

Jag önskar innerligt att varje människa förstår sitt handlande, utifrån sig själv men också utifrån den andre som den talar till eller tänker om, där känslor skapar stormar av ilska, sorg, kärlek och lycka!

Varje människa borde förstå sin egna personliga utveckling, vem jag är och vad som får mig att reflekterar och där känslorna sätter igång stormar inom sig!

Att förstå det man säger till andra, att förstå och känna vad möjligt mottagaren uppfattar mina ord, är så oändligt viktigt!

Det är när något sådant brister som det tolkas och lagras en massa känslor inom varandra och det uppstår felaktigt tolkningar utifrån deras egna värderingar och sedan blir det hur fel som helst.

Jag önskar jag kunde göra människor mera förstående, mera uppfattande vad som är deras egna reflektioner från sitt inre.
Jag har sett det alldeles för mycket där någon form av känsla startar inom dom och människan ifråga tror att det är motparten som satt igång detta, och oftast så är det en spegel av ens egna känslor som triggar igång.

Vi människor borde blir mera ödmjuka, mera måna om varandra än att gruppera sig i olika grupper och välja sida!

Jag tycker verkligen synd om dom som har mobbat mig och gjort mig illa, för dom förstår inte hur liten dom är i sin utveckling och i sitt kunnande av sig själva. Jag har verkligen tyckt synd om dom!!!

Jag står för kärleken och för att vi skall kunna förstå och respekterar varandra, vi är olika och på olika nivåer i känslor som i talet ( har gått Dialogutbildning i Kommunikation) och vi älskar inte alltid varandra. Det finns människor som inte vill vara vänner och det är helt okej, så länge det inte styrs av ett gäng anhängare och att det blir mobbing av det hela samt framför allt att man löser det på ett moget sätt och tar till sig <3

Vi pratar om mobbing i skolan, i arbete och hur man försöker jobba bort detta fenomen!
Ändå kvarstår detta och allt bottnar i varje människas värderinga och sina egna personliga utvecklingar!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar